Som första språk i världen har nu svenska både två könade personliga pronomen i tredje person singular (hon, han) samt ett könsneutralt pronomen som existerar parallellt med dessa (hen). Hens intåg i språket har uppmärksammats internationellt av bland annat The Guardian, NY Times, Washington Post och The Atlantic.

Redan år 1966 föreslog Rolf Dunås i en språkspalt i Upsala Nya Tidning att svenskan skulle införa ett könsneutralt tredje personligt pronomen – hen – inspirerat av finskans redan existerande könsneutrala pronomen – hän. Och 1994 plockades ordet upp igen, den här gången i Svenska Dagbladet av språkforskaren Hans Karlgren. Det skulle dock dröja till början av 2010-talet innan ordet fick ordentligt fäste i det svenska språket. År 2015 kom hen med i Svenska Akademiens Ordlista över svenska språket (SAOL), vars fjortonde upplaga lanserades just med parollen ”Hen är här nu”.

Hen kan användas på olika sätt, där användningen öppnar upp för olika tolkningar av vem hen är. Sammantaget kan sägas att hen antingen kan utgöra ett generiskt pronomen och således beskriva en person där kön inte är känt eller hålls anonymt, samt kan även benämna en person med icke-binär könsidentitet, det vill säga som definierar sig mellan eller bortom den traditionella dikotomin kvinna/man.

Vår egen forskning har visat att hen motverkar språkets manliga bias, dvs att neutrala ord automatiskt associeras till manligt kön/manlighet. Detta tycks inte gälla för hen!